Selsmark

Bloggandet har ju inte gått allt för bra.

Det är myket just nu. Mer än vanligt och livet tar vändingar man inte alls var beredd på.

Tankarna snurrar runt konstant och dagarna flyter in i varandra.

Jag vet inte vad jag vill, vart vägen tar mig eller vad jag gör. Jag vet inte om jag blir lurad eller ser klart.

Musiken går på max och låtarna byter av varandra på repeat.

Paniken rullar in emellan åt och jag tappar andningen.

Världen flyger förbi och jag sitter bara still, ser på och kan inte andas.

Jag känner mig trött. Konstant trött.

Önskar jag skulle våga, hitta modet och få känna känslan. Att få slappna av och bara vara sig själv. Att kunna hantera alla motgångar. Hänga med i svängarna.

Istället ligger jag förlamad i ett dike.

Jag ligger och tänker, försöker hitta andningen.

Någon drog bort stolen under mig och trafiken susar förbi.

Världen snurrar så fort och jag kan inte andas.