Selsmark

Ligger nu i min helt otroligt mysiga säng och funderar på livet och allt runt omkring.

Jag ligger och funderar på de gamla vanliga och nya saker.

Jag tänker att vilken sommar !!

På både gott och ont. Men jag är nöjd ändå.

Nu är dock semestern slut och jag känner själv hur trött och lat jag är. Dags att ändå på de och komma igång. Igen!

Hahah de här eviga .. komma igång igen. Varför lägger man ens av? varför ska de alltid vara så otroligt svårt att pallra sig till gymmet?

Just nu har jag dessutom den bästa och den sämsta ursäkten genom tiderna.

Jag har inget busskort och vägrar ta bilen in till stan för att gymma.

Tanken var att jag skulle köpa en fungerande cykel men de har gått sådär.

Även att ta sig ut runt området här och spåren som finns, alla dom fina möjligheterna jag har, utnyttjar jag inte.

Ibland blir man bra trött på sig själv.

 

Så, annars då.

Hur mycket tid och energi ska man lägga på sig själv kontra andra?

Jag börjar tänka mer och mer att jag lägger för mycket tid på fel ställe, antingen ensam eller med människor som jag kanske inte heller borde spendera fullt så mycket tid med.

Varför blir de så, att man prioriterar så?

När jag var liten visste jag alltid vad jag ville. Jag hade stenkoll på läget och jag gjorde de som föll mig i smaken.

Nu för varje år som går blir jag bara mer och mer vilsen.

Jag brukar tänka på mig själv som en kamelont.

Men jag vet inte om de är bra eller dåligt.

Jag anpassar mig alltid och viker mig. 

Trött på att ta diskussioner och faighter.

Orkar inte slåss för den jag en gång var, och vem är jag nu?

Jag ändrar mig för stunden och beroende på umgänge så vill och tycker jag olika saker.

Vilsen helt enkelt.

Jag har trott att lösningen är att vara själv. Men jag vet inte om de bara gjorde saken värre.

Att gå från en stark individ till den svagaste.

Hur tar man sig tillbaka?